Inte lätt när man känner sig som den ensammaste i hela världen. När man försöker och försöker och bara får motstånd.

Jag vet inte vad, hur, varför, om- har gjort allt. Ändå är jag osynlig... Det gör mig så ledsen

Idag har varit en bra dag! Ingen feber och inget Depp och ångest typ heller!

...😜

...

I en intensiv fasans sekund vilade hon på den svindlande vågkammen, som om hon begrundade sin egen höghet, så riste hon till, vacklade och föll.

En känsla för vilken jag inte har något namn, har tagit min själ i besittning, ett intryck som vägrar låta sig analyseras, för vilket mina gamla kunskaper är otillräckliga och till vilket jag fruktar att framtiden inte skall ge mig någon nyckel.

Det vore förspilld möda att gömma sig, dessa mäniskor vill inte se.

Bilder från google, citat från edgar allan poe.

Kämpar som en galning med ångest och sömnlöshet just nu. Flera dagar, dålig sömn gör mig känsligare, vilket gör att jag lättare mår dåligt och nu har jag ångest hela tiden, mer eller mindre.

Det är svårare än man kan tro att hantera vardagen och allt när man ständigt är orolig, har hjärtklappning, yrsel och är rastlös inombords. Svårt att möta människor och fokusera på att inte tänka på att hjärtat slår så hårt att man kan känna det i hela kroppen. Svårt att vara mamma, sambo, arbetskamrat, vän, människa överhuvudtaget när man försöker hålla huvudet kallt!


Fan försvinn jävla skit ångest jävel!!!!:@